13 december - Syrakusa

Idag är det Lucia, vilket tydligen betyder att jag har varit på glöggfika hos vänner och ätit och druckit så mycket sött att jag kände mig tvungen att borsta tänderna innan jag tog mig an dagens teblandning.

Blint intryck

Det är Lucia i teadventskalendern också. Det torra teet luktar kraftigt och omisskännligt av glöggkryddor. Jag har prövat ett par glöggteer förut, men aldrig blivit särskilt imponerad. De har luktat gott, men sällan smakat så mycket alls. Det här är dock något helt annat. Det smakar starkt, alltså kryddstarkt, med den typiskt värmande känslan hos glögg, men utan vare sig alkohol eller den där slibbiga sötman som ofta kommer på köpet. jag vet ärligt talat inte vad för kryddor som brukar användas i glöggtillverkning, så jag ska inte ge mig på att gissa så noga vad det är i teet, men det känns verkligen som om jag borde ha pepparkakor, lussebullar och diverse julgodis* till det här.

Spontant känns det som det här skulle passa perfekt på julaftonskvällen, när maten är äten, en har missat Kalle Anka (de nya grejerna är ändå bara tråkiga och skrikiga nu för tiden, och det gamla har en sett så många gånger), eventuella klappar är utdelade, och en bara sitter och myser i soffan utan att egentligen behöva göra något annat än att smälta maten och föra lata samtal.

Innehåll
Svart te, kanel, kardemumma, nejlika, ingefära, peppar och solrosblommor, samt naturlig arom. Brygg vid 100 grader.

Mycket riktigt både peppar och ingefära som båda lär ge den där kryddiga skjutsen på tungspetsen. I övrigt är det samma typiska julkryddor som vi har haft flera gånger tidigare i kalendern. Faktum är att det kryddiga är så påtagligt att jag vill utfärda en varning. Brygg detta te försiktigt, för det är potent så det räcker och blir över. Mitt tidigare uttalande om att det skulle passa med julgodiset får jag nog revidera en smula. Smaken lägger sig i munnen och fyller upp smaklökarna en bra stund efter att en svalt teet, så det är risk för överbelastning om det blandas med sött och smakrikt godis också. I så fall får en nog experimentera med en svagare bryggning, så teet får en klarare smak. Överlag var detta faktiskt, så som jag bryggt det nästan lite väl mäktigt. Jag saknar något friskt i smaken som balanserar upp den myckna kryddigheten. En kunde ju tänka sig att ingefäran skulle bidra med det, men pepparn verkar ta överhanden här, vilket är lite synd. Ett klart bättre glöggte än de jag prövat tidigare, men det finns helt klart utrymme för förbättring tycker jag.

Jag kan ju också tillägga att det här teet hur som helst är mer givande att dricka än årets glöggsmak från Blossa, som är Earl Grey. Den prövade jag tidigare i dag, och även om den inte var äcklig på något sätt så smakade den ju bara glögg liksom. Något te kände jag inte av alls. Det här var i alla fall intressant att dricka på något sätt.


*Hemma hos min mor gör vi alltid julgodis som består av hackade nötter eller mandel och russin som fått ligga och dra i söt sprit (jag kan aldrig komma ihåg exakt vad för sort det ska vara). Det rullar en sen in i kulor av mandelmassa som till slut doppas i smält choklad innan en ställer in kulorna i kylen tills chokladen har stelnat.