15 december - Noir

Nu ni, är det dags för ett rent svart te. Inga krusiduller, bara te. Som jag har längtat efter detta! På med vattenkokaren, så kör vi loss.

Blint intryck

Här har jag nyss hällt på vattnet. Det blev avsevärt mörkare.

Intressant nog luktar teet svagt av choklad och möjligtvis lite av rökning, trots att det alltså inte ska innehålla någon smaksättning alls. Jämfört med det assam jag dricker till frukost varje dag är det en smutsigare, eller kanske jordigare doft. Mitt vanliga assam luktar väldigt rent, medan det här har en lukt med någon sorts kropp.

Det chokladiga i doften försvann nästan helt när jag slog på vattnet, då blev det mer av ett rent te. När det väl fått dra en stund (en bra stund, visst assam kan en vara ganska hårdhänt med i min erfarenhet) har det jag först identifierade som choklad definitivt bytts ut mot hö och jord.

Vid avsmakning visar det sig att jag kanske tog i lite väl mycket och teet har blivit väldigt beskt. Antagligen skulle en kunna ta udden av det med en skvätt mjölk, men här i kalendern dricker vi som tidigare nämnts teerna rena. Under den kraftiga beskan finns dock en riktig trevlig smak. Den är liten, sammanhållen, rund, vagt söt, alltså inte i betydelsen socker, honung eller liknande, och möjligtvis också lite nötig. Mitt övermod med bryggningen gör det dock svårt att riktigt njuta av den. Vi får stjälpa i oss den här koppen snabbt och göra en till.

Innehåll
Svart te. Brygg vid 95-100 grader.

Den andra koppen blev lite bättre, men det var ett synnerligen potent te det här. Mitt vanliga assam beskrivs av Tehörnan som långbladigt (de har även ett kortbladigt), vilket gör att det drar lite långsammare och inte blir beskt lika snabbt. Det assam som använts i dagens blandning får nog antas vara kortbladigt, för det var verkligen drag i det. Käftsmäll var det visst någon som kallade det i kommentarerna.

Smaken är som jag nämnde tidigare en rund, subtilt söt nötighet som liksom rullar över tungan. Det påminner definitivt om hö, och känslan av att en faktiskt dricker något som smaksatts med växtdelar är påtaglig.

Hur som helst så kommer smaken fram bättre när beskan inte tar över, och intressant nog är den ännu starkare då. Det här är verkligen inte ett te för veklingar. En bör stå pall för en stöt om en ska dricka det här. Jag gillar. Skarpt! Jag önskar bara att det hade funnits mer av det så jag kunde ha fått ett tredje försök att brygga det helt rätt.