Blint intryckCitron var just ordet. Det torra teet luktar kraftigt av citron. Det påminner om en ask med lite finare citronkarameller jag fick i födelsedagspresent en gång som liten. Det säger förstås inte er läsare något, men det bryr jag mig inte så mycket om. Lukten är citronfrisk, men också söt och en smula fuktig. Det luktar inte citron som om en skulle ha skurit upp en citron, utan det är just essensen av citron det luktar av.
Det bryggda teet luktar inte alls lika påträngande, utan mer dämpat av citron och te. Som synes på bilderna (förhoppningsvis) färgas vattnet inte särskilt mycket alls. Det är en lätt bryggd vi har att göra med i dag. Det är även en bryggd jag vet att jag har gett mig på förut. För länge sedan, innan jag hade lärt mig att olika teer kräver olika temperatur, köpte jag en gång ett paket grönt te smaksatt med citron. Jag kokade upp vatten, som jag var van att göra, och hällde på direkt och lät teet dra. Det smakade fördjävligt, rent ut sagt. Beskt som tusan och utan någon som helst citrusfräschör. Nu, med lite mer erfarenhet i bagaget (och en stektermometer i vattenkokaren), smakar det riktigt gott.
InnehållGrönt te och citrongräs, samt naturlig arom. Brygg vid 80 grader.
Citronsmaken är inte alls lika påtaglig som doften, utan ligger mer i bakgrunden och ger teet en viss fräschör som tar udden av smaken av hö som i alla fall jag ofta associerar med grönt te. Längst fram ligger den milda beskan och smaken av växtextrakt som utmärker grönt te. Och allt eftersom en dricker tumlar dessa två smaker runt i munnen på en på ett inte oävet sätt. Jag är van att använda te som måltidsdryck (eller rättare sagt till matigt fika kanske), vilket Earl Grey, assam och lapsang fungerar utmärkt till. Riktigt vad ett sånt här lite mer delikat te ska användas till vet jag inte. Kanske ska en bara läppja det i eftermiddagssolen på verandan en het sommardag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar