Har vi inte varit här förut? Kanel, nejlikor, peppar, ingefära. Det känns som de börjar upprepa sig lite. Nog finns det fler kryddor och smaker än så att använda till sitt te (eller rooibos)? Det luktar precis som ni nog kan tänka er. Som jul.Smaken vid de första försiktiga klunkarna är milt pepprig (låter det bekant?) och lite frisk på ett trivsamt sätt. När drycken har svalnat en smula kryper det fram en flottig smak av tvål. Inte fullt så trivsamt. Faktum är att jag överväger att hälla ut resten av koppen och göra en till i förhoppningen att något gick fel.
En mystisk bryggd det här. Smakerna liksom avlöser varandra. Först träffar peppar på tungspetsen, sen kommer fräschören från ingefäran, och till sist den där flottigheten som nu efter ännu några klunkar faktiskt helt undflyr mig. Vi häller inte ut koppen, men ett andra försök ska definitivt till för att få någon rätsida på det här.
InnehållRooibos, kanel, ingefära, nejlikor, peppar och kardemumma. Brygg vid 100 grader.
Den andra koppen smakar avesvärt bättre till en början (trots närmast identisk bryggmetod). Det är peppar och fräschör, samt de rundare kvaliteterna från kanelen och kardemumman. Dock utan att för den skull faktiskt smaka av vare sig kanel eller kardemumma. Både de och nejlikorna sitter mer i doften än i smaken. Överlag påminner det väldigt mycket om Syrakusa, som vi drack på Lucia, men jag tror nog att jag föredrar den här blandningen. Syrakusa kändes som om det bara smakade peppar, här finns en fräschör och en underton av rooibos som gör det klart mer njutbart i längden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar