Teet luktar ackurat jasmin, det är inte så mycket mer att säga om det. Enligt påsen ska det passa bra till maten, men jag vet inte jag. Vi får se hur det smakar helt enkelt.
Till en början smakar det gott, liksom avrundat, avmätt, lite torrt och luddigt som blomblad. Samtidigt är det precis tillräckligt friskt för att vara gott, men efter ett tag, när teet svalnat lite, börjar något smaskigt smyga sig in längst bak i smaken. Det blir lite tvåligt och beskan från teet klarar inte av att motverka det. Tvärtom blir det bara osmakligt. Istället för att smakerna tillsammans bildar en välbalanserad helhet så finns det två smaker som inte kan komma överens. Den släta, lena, lite kvalmiga smaken av jasminen, och den beska smaken av teet. Vi gör en kopp till och ser om det gör någon skillnad.Innehåll
Grönt te och jasminblommor, samt naturlig arom från jasmin. Brygg vid 80-85 grader
Till en början är smakupplevelsen densamma. Det ännu heta teet är helt drickbart, om än inte något jag skulle få ett plötsligt begär efter. Problemet är själva jasminen. Den gör sig bättre som doft än som smak, och till och med då bör den vara subtilare än här. Det blir klängigt, kvalmigt (som jag skrev ovan) och påträngande. Det känns lite som att dricka parfym (vilket antagligen är otroligt äckligt om en skulle ge sig på det på riktigt, det här är bara milt påfrestande). Nej, i längden var det här inget att ha alls tycker jag. Nästa!
Jasminte är en sak som inte behöver finnas.
SvaraRadera