Det torra teet luktar torkad frukt. Det ser även ut att vara någon sorts blomblad eller liknande i det. Bryggt blandas fruktdoften upp med teet och skapar en annan helhet. Den torkade frukten i sig är ganska påträngande, lite fuktig och liksom luddig. Uppblandad med teet är den mer tyglad.Försiktigt bryggt är det här ett gott te tycker jag. Smaken är klar och det känns uppfriskande och renande att dricka. Lite som vattnet från en iskall fjällbäcken en vårdag när snön ligger fläckvis kvar men det räcker med tjocktröja och vantar för att hålla värmen. Vartefter det svalnar blir smaken lite mer jolmig. Den torkade frukten kommer fram mer och ger en viss känsla av russin. Fast smultron då.
InnehållSvart te, solrosblommor, hallonblad och ringblommor, samt naturlig smultronarom. Brygg vid 100 grader.
Den andra koppen brygger vi med svalare vatten (började spela gitarr medan vattnet kokade, så det hann koka upp och svalna lite innan jag hällde på det), men låter den dra längre (satt och spelade gitarr medan det drog så jag tappade bort tiden). Den längre bryggtiden märks direkt på att tebeskan plötsligt dyker upp som gubben i lådan. Den torkade frukten blir också sötare och mer rundad. Den där klarheten som jag liknade vid en fjällbäck när teet bryggdes försiktigt är som bortblåst, och istället har vi ett lite stabbigt men bra fruktte. Långt från de essensexcesser en annars ser i tehyllan på matafären och ett te som svarar väldigt dynamiskt på hur det behandlas vid bryggningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar