21 december - Grönska

Blint intryck
Idag har vi alltså ett rent grönt te. Torrt luktar det majs. Lite som Blanc (8 december) gjorde fast torrare och fränare i doften och inte lika flottigt. När påsen stått öppen en stund har majslukten gett plats för en enklare torr gräsdoft. Bryggt luktar det likadant vid första försöket. Jag tror dock jag lät det dra en liten stund för länge, för det är tämligen beskt och inte särskilt behagligt att dricka. Som tur är påstår texten på påsen att det här teet kan bryggas inte mindre än tre gånger på samma blad, så vi prövar väl en kopp till på samma laddning helt enkelt.

Innehåll
Grönt te. Brygg vid 80-85 grader.

För en gångs skull står det på påsen exakt vad det är för något.

"Chun Mee (珍眉) is a popular green tea. It has a dusty appearance and is generally more acidic and less sweet than other green teas. It was originally produced only in the Chinese Jiangxi province, but is nowadays also grown elsewhere." (Wikipedia)

Den andra koppen, som alltså bryggts på samma blad, har en klart mer drickbar smak (och en mycket klarare färg också). Personligen får jag dock säga att jag ifrågasätter det där med att göra mer än en bryggning på samma blad. Förutsatt att jag inte bara borde ha låtit den andra koppen dra längre så är det för lite smak kvar. Eller så kanske jag sög ut all smak redan i den första koppen. Vi får göra en helt ny laddning som vi inte förstör helt enkelt.

Kopp nummer tre, på laddning nummer två, tror jag vi lyckades bättre med. Det luktar fortfarande svagt av majs eller popcorn (lite beroende på vem en frågar tror jag), men teet finns där också. Dock utan att beskan helt tar överhanden den här gången. Kreatörerna menar att grönt te (i allmänhet, och detta i synnerhet) fungerar bra som måltidsdryck, och i dag kan jag tänka mig att hålla med. Särskilt om en brygger det försiktigt, så det inte blir så beskt, kan det passa bra. Då blir det en klar dryck vars smak mest ger kropp åt känslan av att dricka den, snarare än att själv vara en attraktion på matbordet. Hårdare bryggt börjar beskan från teet ta mer plats, vilket i alla fall inte jag är så sugen på att ha vid sidan om min middagsmat.

Överlag var det här en intressant upplevelse. Smaken gick från tam och knappt märkbar till en riktig käftsmäll i fråga om beska beroende på hur teet behandlades. Med den tredje koppen tror jag att jag hittade rätt. Längst fram finns en lite spetsig smak av majs, som sedan rundas av med beskan från teet som ligger kvar i munnen en bra stund efter att en svalt. Enda problemet med ett sånt här te för mig är att jag inte riktigt vet var det skulle passa in i mina existerande konsumtionsmönster gällande mat och dryck.