Blint intryck
Idag är det dags för grönt igen, med smak av aprikos och persika enligt texten på påsen. Doften av det torra teet är den typiska frukttelukten. Det vill säga Hubba bubba. Visserligen inte så artificiell som den brukar vara när en köpt billigare saker (tänk Lipton och dylikt krafs), men det bådar inte gott alls.
Jag glömde fota första koppen. Bilderna här är från andra koppen. |
I vanliga fall är bilderna alltid från första koppen. |
Grönt te samt naturlig arom från persika och aprikos. Brygg vid 80-85 grader.
Till den andra koppen tog jag mer te (det som var kvar i påsen helt enkelt, liksom tidigare tog jag ungefär en tredjedel av innehållet till första koppen), hetare och mindre vatten, och lät det hela dra något längre än tidigare. Lukten från det färdiga teet är dock alltjämt tämligen klen. Drar en in riktigt djupt finns längst där nere lukten av såna där sockeröverdragna persikogelégodisar som finns bland lösviktsgodiset ibland. Hurra.
Smaken blev dock inte mycket bättre. Den största effekten av att öka på koncentrationen av smaker var att tebeskan blev starkare, utan att för den skulle få fram mer av fruktsmakerna. Och även om så hade skett har jag ärligt talat aldrig förstått varför en skulle vilja dricka ett te som smakar tuggummi. Är det inte bättre då att gå och köpa ett paket Hubba bubba? Dem kan en ju dessutom blåsa bubblor med. Skulle jag göra något dylikt med teet skulle det enda resultatet vara kortslutning i mitt obscent dyra tangentbord. (Seriöst, mitt tangentbord var perverst dyrt när det var nytt. Jag köpte det begagnat och betalade ändå lika mycket som för en snygg skjorta.) Det här så kallade teet ger mig ingenting. Skymning var just ordet.
Jag börjar få god lust att uppfostra utgivarna av kalendern måste jag erkänna. Tuggummi? Bleeehh...
SvaraRadera