Julafton - Lingonkatt

Blint intryck

Doften är rätt lik smultronteet vi drack för några dagar sedan, torkade bär med den där speciella lite multnade sötman som påminner om russin. Lite tråkigt att kalendern verkar upprepa sig så mycket, men smultronteet var ju trevligt, så det är ändå ett gott tecken.

Bryggt har det inte alls samma klarhet som smultronteet hade. Istället är det mer tesmak, den rätt typiska beskan, med stråk av torkat bär som bara precis märks tillräckligt för att vi ska veta att det här inte är ett rent te.

Innehåll

Svart te, lingon och solrosblommor, samt naturlig arom från lingon och saffran. Brygg vid 100 grader.
Att teet innehöll saffran hade jag faktiskt aldrig gissat, och jag kan heller inte påstå att det är något jag kan känna av med facit i hand. Överlag är kalenderns sista te rätt anonymt. Alls inte äckligt (jag menar, det kunde vara rödbetsblast!), men liksom rätt medelmåttigt. Lite jolmigt när det svalnar och i slutändan inget en minns efter att en svalt sista klunken. Som avslutning på kalendern hade jag nog väntat mig något än mer juligt, men samtidigt är jag glad att vi slapp än mer kanel, ingefära, nejlika och apelsin. Det var alldeles tillräckligt av sånt tidigare.

23 december - Kom igen Lena

Blint intryck
Den torra blandningen luktar kardemumma, så vi inte glömmer bort att en adventskalender har en i juletider och inget annat. Därmed inget ont sagt om kardemumma, det är en härlig krydda och doften påminner förstås om julbak och julmys.

Väl bryggt smakar det absolut inte bara kardemumma. Rondören från kardemumman finns där, men det är också fräschare smaker som liksom öppnar upp smaklökar och bihålor. Lite som mint tenderar att göra, fast inte mint. En viss syrlighet som gör det hela lite piggare och något lite starkt längst bak i svalget avslutar smaken.

Innehåll
Fänkål, anis, kanel, apelsinskal, kardemumma och lakrits. Brygg vid 95-100 grader.

Med facit i hand kan jag säga att ja, det smakar lite läkerol om det här. Det känns som något som är bra (eller i alla fall lenande) för halsen Just den kvaliteten gör dock att det inte är något jag skulle dricka till vardags, utan snarare plocka fram just om jag vore förkyld och behövde något som lenar halsen och rensar upp bihålorna lite. Hur som helst är det här något vida mer njutbart än gårdagens totalhaveri.

Som läsarna kanske har märkt är det här inlägget något försenat. I går kom jag inte hem förrän långt efter midnatt och gick då direkt i säng. Det betyder att det kommer bli två teer nu på julafton. Det andra, det som faktiskt är lucka 24 i kalendern, kommer dock inte förrän i kväll, efter själva julfirandet.

22 december - Hibiskus

Blint intryck
Lukten av den torra varan är söt, nästan övermogen, tomatsås. Den sticker snabbt i näsan om en drar in för mycket och jag är inte så säker på att jag tycker det luktar gott ens. Det här ska bli mycket spännande.

Under bryggning. Vattnet nysspåhällt.

Efter bryggning vill jag påstå att det luktar rödbeta och kanske rent av lite morot. Någon form av blandning av rotfrukter i alla fall. Smaken är väldigt stark, såpass att det nästan tar emot att dricka faktiskt. Eftersom det inte finns något faktiskt te i dagens blandning blir det dock inte så där äckelbeskt som te blir om en har bryggt det för länge. Däremot är smaken rejält sur. Jag kan inte låta bli att undra om jag lät blandningen dra för länge, men föreställer mig också att om jag hade fegat skulle den bara ha smakat urvattnat i stället. Det här är vad det ska smaka, och jag kan inte påstå att det är särskilt gott.

Innehåll
Hibiskus. Brygg vid 100 grader.

Vi gör, för empirins skull, en till kopp, och försöker brygga den lite försiktigare, så får vi se vad resultatet blir.

Efter att blandningen dragit någon minut.

Resultatet blev likadant. Drycken luktar rödbetsskal och blast (ni vet de där delarna av rotfrukter som en kastar för att de inte är en del av själva frukten som en äter?), ser ut som när en kissar efter att ha ätit rödbetor, och smakar bara sura rotfrukter. Jag försöker verkligen hitta något att gilla i drycken, men det går inte. För första gången i kalendern bestämmer jag mig för att hälla ut merparten av en kopp, för jag har ingen lust alls att dricka upp det här.

21 december - Grönska

Blint intryck
Idag har vi alltså ett rent grönt te. Torrt luktar det majs. Lite som Blanc (8 december) gjorde fast torrare och fränare i doften och inte lika flottigt. När påsen stått öppen en stund har majslukten gett plats för en enklare torr gräsdoft. Bryggt luktar det likadant vid första försöket. Jag tror dock jag lät det dra en liten stund för länge, för det är tämligen beskt och inte särskilt behagligt att dricka. Som tur är påstår texten på påsen att det här teet kan bryggas inte mindre än tre gånger på samma blad, så vi prövar väl en kopp till på samma laddning helt enkelt.

Innehåll
Grönt te. Brygg vid 80-85 grader.

För en gångs skull står det på påsen exakt vad det är för något.

"Chun Mee (珍眉) is a popular green tea. It has a dusty appearance and is generally more acidic and less sweet than other green teas. It was originally produced only in the Chinese Jiangxi province, but is nowadays also grown elsewhere." (Wikipedia)

Den andra koppen, som alltså bryggts på samma blad, har en klart mer drickbar smak (och en mycket klarare färg också). Personligen får jag dock säga att jag ifrågasätter det där med att göra mer än en bryggning på samma blad. Förutsatt att jag inte bara borde ha låtit den andra koppen dra längre så är det för lite smak kvar. Eller så kanske jag sög ut all smak redan i den första koppen. Vi får göra en helt ny laddning som vi inte förstör helt enkelt.

Kopp nummer tre, på laddning nummer två, tror jag vi lyckades bättre med. Det luktar fortfarande svagt av majs eller popcorn (lite beroende på vem en frågar tror jag), men teet finns där också. Dock utan att beskan helt tar överhanden den här gången. Kreatörerna menar att grönt te (i allmänhet, och detta i synnerhet) fungerar bra som måltidsdryck, och i dag kan jag tänka mig att hålla med. Särskilt om en brygger det försiktigt, så det inte blir så beskt, kan det passa bra. Då blir det en klar dryck vars smak mest ger kropp åt känslan av att dricka den, snarare än att själv vara en attraktion på matbordet. Hårdare bryggt börjar beskan från teet ta mer plats, vilket i alla fall inte jag är så sugen på att ha vid sidan om min middagsmat.

Överlag var det här en intressant upplevelse. Smaken gick från tam och knappt märkbar till en riktig käftsmäll i fråga om beska beroende på hur teet behandlades. Med den tredje koppen tror jag att jag hittade rätt. Längst fram finns en lite spetsig smak av majs, som sedan rundas av med beskan från teet som ligger kvar i munnen en bra stund efter att en svalt. Enda problemet med ett sånt här te för mig är att jag inte riktigt vet var det skulle passa in i mina existerande konsumtionsmönster gällande mat och dryck.

20 december - Smultron

Blint intryck
Det torra teet luktar torkad frukt. Det ser även ut att vara någon sorts blomblad eller liknande i det. Bryggt blandas fruktdoften upp med teet och skapar en annan helhet. Den torkade frukten i sig är ganska påträngande, lite fuktig och liksom luddig. Uppblandad med teet är den mer tyglad.

Försiktigt bryggt är det här ett gott te tycker jag. Smaken är klar och det känns uppfriskande och renande att dricka. Lite som vattnet från en iskall fjällbäcken en vårdag när snön ligger fläckvis kvar men det räcker med tjocktröja och vantar för att hålla värmen. Vartefter det svalnar blir smaken lite mer jolmig. Den torkade frukten kommer fram mer och ger en viss känsla av russin. Fast smultron då.

Innehåll
Svart te, solrosblommor, hallonblad och ringblommor, samt naturlig smultronarom. Brygg vid 100 grader.

Den andra koppen brygger vi med svalare vatten (började spela gitarr medan vattnet kokade, så det hann koka upp och svalna lite innan jag hällde på det), men låter den dra längre (satt och spelade gitarr medan det drog så jag tappade bort tiden). Den längre bryggtiden märks direkt på att tebeskan plötsligt dyker upp som gubben i lådan. Den torkade frukten blir också sötare och mer rundad. Den där klarheten som jag liknade vid en fjällbäck när teet bryggdes försiktigt är som bortblåst, och istället har vi ett lite stabbigt men bra fruktte. Långt från de essensexcesser en annars ser i tehyllan på matafären och ett te som svarar väldigt dynamiskt på hur det behandlas vid bryggningen.

19 december - Snöstorm

Blint intryck
Mer vitt te i dag, men den här gången är det uppenbarligen smaksatt med något. Doften påminner om någon sorts julbak. Jag vill säga kardemumma, men det är inte rätt  (jag letade upp en burk kardemumma för att bekräfta det). Kardemumma har en viss fränhet i doften. Det här teet är mycket rundare och jordigare. Kanske är det vanilj det luktar. Oklart. Vi får se om en stund om jag har rätt.

Smaken då? Jo, den är oväntat kraftfull och distinkt. Den där kryddan som jag inte riktigt kan sätta fingret på tar upp det mesta av platsen, och längst bak, precis när en sväljer, kommer det något som jag närmast vill beskriva som något surt. Inte syrlighet, utan något surt. Som surnat. Det är inte bra. Tror jag. För säkerhets skulle gick jag och borstade tänderna. Min mun var igenslabbad med biogodis efter att ha varit och sett Star Wars. Det huvudsakliga intrycket kvarstår, men det surnade upplevs inte riktigt lika starkt längre.

Innehåll
Vitt te, kokosflingor, kvittenbitar, malvabitar, malvablad, fläderbär, mangoarom, rosenblad och solrosblommor, samt naturlig arom.

Okej, här var det en hel del grejer. Det jag i min enfald gissade som vanilj visade sig vara kokos. Det förklarar den något mer smetiga tonen i smaken och doften. Och så borde jag ha kunnat se det på det torra teet, ärligt talat.

Även den andra koppen har en kraftig smak. Faktiskt ännu kraftigare eftersom det var rätt mycket te kvar och jag bestämde mig för att göra åt allt på en gång. Och det är många smaker igen. Riktigt vad de har i te att göra vet jag dock inte. Jag har druckit ett chai som var smaksatt med kokos förut, det var helt okej, så det är inte kokosen i sig jag vänder mig mot. Heller inte mangon eller flädern. Men helheten blir liksom bara splittrad och lite plottrig på något sätt. Kanske borde jag ha bryggt det lite svagare båda gångerna för att dämpa smakerna något. Det skulle nog kunna hjälpa en del, men överlag är det den där sura smaken som kommer i slutet som liksom sabbar det här teet för mig. Tillsammans med tebeskan, som jag nu börjar märka alltid kommer sist i smakerna, lämnar det en rätt otrevlig eftersmak i munnen.

18 december - Jasmin

Blint intryck
Teet luktar ackurat jasmin, det är inte så mycket mer att säga om det. Enligt påsen ska det passa bra till maten, men jag vet inte jag. Vi får se hur det smakar helt enkelt.

Till en början smakar det gott, liksom avrundat, avmätt, lite torrt och luddigt som blomblad. Samtidigt är det precis tillräckligt friskt för att vara gott, men efter ett tag, när teet svalnat lite, börjar något smaskigt smyga sig in längst bak i smaken. Det blir lite tvåligt och beskan från teet klarar inte av att motverka det. Tvärtom blir det bara osmakligt. Istället för att smakerna tillsammans bildar en välbalanserad helhet så finns det två smaker som inte kan komma överens. Den släta, lena, lite kvalmiga smaken av jasminen, och den beska smaken av teet. Vi gör en kopp till och ser om det gör någon skillnad.

Innehåll
Grönt te och jasminblommor, samt naturlig arom från jasmin. Brygg vid 80-85 grader

Till en början är smakupplevelsen densamma. Det ännu heta teet är helt drickbart, om än inte något jag skulle få ett plötsligt begär efter. Problemet är själva jasminen. Den gör sig bättre som doft än som smak, och till och med då bör den vara subtilare än här. Det blir klängigt, kvalmigt (som jag skrev ovan) och påträngande. Det känns lite som att dricka parfym (vilket antagligen är otroligt äckligt om en skulle ge sig på det på riktigt, det här är bara milt påfrestande). Nej, i längden var det här inget att ha alls tycker jag. Nästa!