Smaken då? Jo, den är oväntat kraftfull och distinkt. Den där kryddan som jag inte riktigt kan sätta fingret på tar upp det mesta av platsen, och längst bak, precis när en sväljer, kommer det något som jag närmast vill beskriva som något surt. Inte syrlighet, utan något surt. Som surnat. Det är inte bra. Tror jag. För säkerhets skulle gick jag och borstade tänderna. Min mun var igenslabbad med biogodis efter att ha varit och sett Star Wars. Det huvudsakliga intrycket kvarstår, men det surnade upplevs inte riktigt lika starkt längre.
Innehåll
Vitt te, kokosflingor, kvittenbitar, malvabitar, malvablad, fläderbär, mangoarom, rosenblad och solrosblommor, samt naturlig arom.
Även den andra koppen har en kraftig smak. Faktiskt ännu kraftigare eftersom det var rätt mycket te kvar och jag bestämde mig för att göra åt allt på en gång. Och det är många smaker igen. Riktigt vad de har i te att göra vet jag dock inte. Jag har druckit ett chai som var smaksatt med kokos förut, det var helt okej, så det är inte kokosen i sig jag vänder mig mot. Heller inte mangon eller flädern. Men helheten blir liksom bara splittrad och lite plottrig på något sätt. Kanske borde jag ha bryggt det lite svagare båda gångerna för att dämpa smakerna något. Det skulle nog kunna hjälpa en del, men överlag är det den där sura smaken som kommer i slutet som liksom sabbar det här teet för mig. Tillsammans med tebeskan, som jag nu börjar märka alltid kommer sist i smakerna, lämnar det en rätt otrevlig eftersmak i munnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar